I min mening är ett av världens bästa spel Paper Mario: The Thousand-Year door från 2004. Många rynkar nog på ögonbrynen nu och får upp ett frågetecken över sitt huvud som vakterna i Metal Gear Solid – but hear a girl out.
Varför jag vågar slänga ur mig detta statement är av flera enkla anledningar. Det är ett spel utan fel. Det är ett spel som är oerhört svårt att störa sig på. Det finns inga delar i spelet man vet är skit, inga watertemples eller försök att följa ett jävla tåg i Los Angeles.
Spelets enda “problemet” är att det inte har så hög svårighetsgrad. Men ibland måste spel bara få vara kul och inte ett styrketest för att anses bra. För om det är något Paper Mario: The Thousand-Year Door är, så är det kul.
Utöver felfria kontroller, minnesvärda karaktärer och nyskapande världar, har spelet mycket humor. Spelet bryter ofta den fjärde väggen och driver kärleksvärt med Mario-världen. Ingen går säker. (Sidohistorien med Luigis äventyr är ett av mina favoritdriv i spelvärlden. Jag har inte blivit motbevisad ännu.)
Trots spelets sylvassa humor, besitter Paper Mario mycket kärlek, både till Nintendos arv och spelets egna historia. Historierna i spelet är oerhört minnesvärda, som den gamla Bomb-Omben man som spelare behöver hjälpa att komma över sitt livs kärlek, eller den lilla puni-varelsen som behöver hjälp att rädda sitt syskon.
Jag har alltid svårt som spelare att behöva välja vilken partymedlem jag ska fightas med. Inte för att jag inte vet vilka skills jag behöver, utan för att det känns som jag utelämnar en kompis. Varje kompanjon har rika bakgrundshistorier, personligheter och egna stilar. Kompanjonerna förhöjer spelglädjen enormt.
Jag kommer aldrig att förlåta Nintendo för att dom tagit bort kompanjonerna i de senare Paper Mario-spelen. En stor del av spelupplevelsen försvann med deras närvaro.
Och med det kommer vi till det tråkiga. Föregångaren och efterträdaren i Paper Mario-serien är toppenbra spel. Men Nintendo måste ha glömt vad det var som gjorde dom till publikfavoriter. Kompanjonerna, deras gameplay och humor har försvunnit. Varför vet jag inte, men jag sörjer deras bortgång.
Så mitt tips är detta: Strunta i Paper Mario Sticker Star och Color Splash. Låt nostalgin skölja över dig och plocka upp det gamla Gamecubet igen. Du kommer inte ångra dig.
Bildkälla: Nintendolife.com
