Och du trodde att ditt jobb var ett rent helsike.
Du har utplånat helvetets präster och satt stopp för the Icon of Sin i Doom Eternal (som jag recenserade här) men ändå får du ingen vila. I den första delen i en serie expansioner går du vidare för att försäkra att mänskligheten du nyss räddat förblir säker från demoniska härer och slemmiga monster. Till en början blev jag faktiskt en gnutta besviken, Doom Eternal var ett nästan absurt finputsat spel men att bara fortsätta som om inget har hänt, trots att storyn var färdig kändes lite poänglöst. Visst, allt är fortfarande väldesignat och striderna är fortfarande snabba och adrenalinpumpande men utan ett syfte bakom köttandet kändes det liksom tomt. Jag vet att inte många bryr sig om storyn i Doom men det är ändå viktigt att det finns en story. Lyckligtvis byggs storyn upp en bit in i expansionen och den är faktiskt ganska intressant, med en och annan oväntad twist som jag faktiskt räknade ut någon sekund innan avslöjandet, vilket leder till att jag förtjänar glass ikväll. But I digress.
Så, Del 1 hade lite av en seg start men när den väl kommit igång var den lika häftig och imponerande som originalspelet, och nu med mindre höhö-pk-humor vilket jag uppskattar ganska mycket. Vi får till och med se en positiv karaktär som inte är grymtande muskelknutte, ribban är kanske låg men den höjdes ändå ett par millimeter här. Och nu när den nya episodiska storyn har kommit igång bådar det gott för tempot i kommande episoder, jag ser faktiskt fram emot nästa avsnitt redan. Vi får inte se några nya vapen men en och annan ny fiende som kräver ny taktik för att besegra, tillsammans med ett par nya bossar som varierar spelandet. En av de nya fienderna kräver dessutom en viss typ av ammunition för att fälla så du måste se till att strategiskt hushålla med dina resurser mer än förut. Det här är ett väldigt litet klagomål men jag kan inte komma över det absurda i några av mellansekvenserna där Doomguy bär på ett viktigt föremål, fast bara när det omtalas, i en ny vinkel går han plötsligt med händerna fria, var tusan gömde han förem.. vänta där är det igen, nu när någon annan nämner det. Hmm. Jag vet att att vi måste släppa vår logiska kritik lite beträffande hela arsenalen han bär med sig men under en och samma filmsekvens tycker jag inte att det viktiga föremålet borde försvunnit in i det magiska inventariet. Men det är som sagt något av en petitess, precis som Doom Eternal får Ancient Gods ett mestadels högt betyg, orkar du dig igenom en lite seg början så kommer du att ha minst lika kul som du hade i grundspelet och vi slutar med en sequel-bait som bådar gott för framtiden.
Allt jag kan säga är, hoppa in och röj.