Earthworms – spelvärldens svar på Twin Peaks?

“There are more things in Heaven and Earth, than are dreamt of in your philosophy.”

I en mörk, rostig sciene fiction-inspirerad värld vid en sömnig fiskeby tar man sig an ett fall som den synske detektiven Daniel White. Man ska leta efter en flicka vid namn Lidia som försvunnit under mystiska omständigheter – något som kanske känns igen?

Det finns ingen tvekan om att Earthworms är som en nutida Twin Peaks, men det är ändå viktigt att veta att det har sin alldeles egna abstrakta och underliga charm. Något som tydligt ses på den ambitiöst genomarbetade estetiken, då utvecklarna blivit inspirerade av konstnären Edward Hopper’s surrealistiska verk – och det är just så jag skulle beskriva detta spel. Surrealistiskt. Som en avlägsen, sinister dröm med en massa konstigheter som kommit från hjärnans mörkaste vrår. Och maskar – väldigt många maskar!

Spelet är fult och dystert, men vackert utfört; varje bakgrund är handmålad och full med små detaljer och effekter som gör det till en levande tavla med en gammal fiskeby och dess invånare som motiv. Det är dock synd att karaktärerna inte känns lika levande som världen de bor i. Konversationerna känns styltiga och mer svårförstådda än mystiska, som jag kan tänka mig var det egentliga avsikten. Man känner inte heller någon direkt kontakt med protagonisten Daniel White; han kommer då och då med ett par roliga repliker (något som varje peka & klicka-spel verkar ha, som en underförstådd tradition) men man får inte veta mycket mer om hans bakgrund eller personlighet som skulle kunna göra honom mer lättillgänglig för spelaren (förutom att han intressant nog är grym på yoga – vem kunde ha trott?).

Det var som att man gick framåt i spelet för att få reda på den stora konspirationen mer än att få veta hur det går med Daniel och orsaken till hans syner, som egentligen också ska vara ett spännande mysterium att lösa.

Synerna är ett mycket intressant koncept som säkert skulle kunna bli en riktig innovativ spelmekanik, men det kändes som om den inte hade någon större inverkan under spelets gång utan gav bara några diffusa och lösa hintar om vad som skulle komma härnäst, om ens det. Jag hade gärna sett att de hade varit mer interaktiva och kunna pusslas ihop, tolka vad de skulle kunna betyda och på så sätt kunnat ge spelet fler spelmoment och större djup i storyn.

Earthworms har en intressant historia om en mörklagd global konspiration och underliga maskar som börjar dyka upp efter en flickas försvinnande. Det går i början lite långsamt fram och jag fann mig själv allt mer förvirrad ju längre in i spelet jag kom, men är man tålmodig får man svar på många av de lösa trådarna och alla de mysterium som bygger ovanpå varandra.

Spelet är en aningen kort, men det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt – det är det perfekta spelet att sitta hemma med en eftermiddag eller mörk kväll och bara mysa. Pusslen är inte allt för mycket av en utmaning och är därför bra för att bara kunna dras med av storyn och inte bli frustrerad på vägen. Den som vill ha lite mer speltid så finns det även olika endings (som tog pinsamt lång tid för mig att klura ut).

Det här spelet skulle passa de spelare som tycker om originella och konstnärliga spel och skulle rekommendera det till peka & klicka-spelsfanatiker likt mig själv. Men har man svårt för enformigt klickande och utforskande bör man hoppa det här spelet. Jag skulle inte heller säga att det här spelet är ett bra inträde till genren, utan är mer för de som redan är bekanta med den och vill prova något nytt. Och konstigt. Något riktigt, riktigt konstigt…