Naruto to Boruto: Shinobi Striker – Nyskapande och nostalgiskt

För den oinsatte, Naruto är en grundpelare inom japansk manga och anime som först publicerades 1997 och har sedan dess fortsatt som manga, anime, film och spel med flera spin-offs.
Naruto var en av de första anime-serierna som jag blev riktigt insatt i som tonåring. Jag plöjde igenom flera avsnitt varje dag efter skolan, och så fort jag hade ett par timmar över drunknade jag i denna fartfyllda ninjavärld. Som sagt finns det många animesäsonger, mangakapitel och andra Naruto-relaterade verk att ta sig igenom om man verkligen sätta sig in i allting.
Rent kronologiskt i tidslinjen så tar Naruto to Boruto: Shinobi Striker plats mellan händelserna efter Naruto Shippuudens sista avsnitt och innan Boruto: Naruto Next Generations tar sin början. Den sistnämnda är en ny serie där Naruto och hans generation har blivit vuxna och deras barn tar nu huvudrollen i storyn.

Naruto to Boruto: Shinobi Striker är det senaste tillskottet i den långa serie av Naruto-spel och är det första som låter spelaren skapa sin egen karaktär.
Spelaren börjar med att välja med vilken klass en vill spela som, Attack, Ranged, Defense eller Heal. Senare går det dock att byta mellan klasserna med samma karaktär, om en känner för att prova på alla. Varje klass har unika attacker och färdigheter. Attack är mer fokuserat på närstrid och snabbhet, och använder knogjärn som sitt vapen. Ranged är, som namnet antyder, klassen för den som slåss på avstånd, med kraftfulla ninjutsu-tekniker som når ens motståndare på långt håll. Defense är klassen som både tål och kan ge mycket stryk med sitt långa svärd. Och till sist, Heal som ser till att laget håller sig på fötter men kan även ge sig in i närstrid med sitt kortsvärd.
Själv spelar jag mest som Heal, för jag gillar healer/supporter-rollen överlag i spel, men provade även de andra. Vilken roll en gillar att ta sig an så finns det nog något för alla.

Ärligt talat så blev jag förvånad själv över hur roligt jag tyckte det var att spela det här spelet, och hur nostalgiskt det var att komma tillbaka till Naruto-världen efter att intresset lite rann ut i sanden efter tonåren och gymnasietiden. När en först startar upp spelet och har skapat sin karaktär möts en av en fullvuxen Konohamaru, som bara var omkring 12 år sist jag tittade på Naruto, och när han börjar prata och avslutar sina meningar med sin välbekanta japanska catch phrase “kore!” så känns det som att nu har jag kommit hem.

Spelupplägget är relativt simpelt, och majoriteten av saker som finns tillgängliga att göra utnyttjas bäst när en spelar online med andra spelare. Strider och uppdrag är den största delen i spelet. Hemmabasen, där man spawnar när du först startar spelet, har bland annat en shop och ett inn där man bland annat kan ändra utrustningen eller utseendet på sin karaktär, köpa nya vapen eller sälja dubbletter av saker man samlar på sig under uppdrag, vilket är lätt hänt.
Ett par speciella ställen värda att nämna är Ninjutsu Library, här kan du välja och vraka bland ett gäng VR Masters, som är karaktärer från Naruto som din spelkaraktär kan bli en lärling åt och på så sätt lära sig nya ninjutsu-tekniker som används i strid och få andra belöningar som hjälper en att bygga upp sin karaktär.
Ett annat ställe är VR Ninjutsu Arena, här kan du ta dig an uppdrag av olika svårighetsgrader, och välja att antingen spela dem solo eller bjuda in fler spelare online och ta med dig ett helt lag på max fyra personer för att klara uppdraget genom teamwork.
Till sist, Hokage’s Estate. Här är det bara online play som gäller. Det finns fyra stycken olika typer av matcher man kan spela. Combat Battle, Base Battle, Flag Battle och Barrier battle. I skrivandets stund är det bara möjligt att spela alla utom Barrier Battle.
Grundprincipen för alla matcher är samma, man kopplar upp sig online och blir slumpmässigt utplacerad i ett lag med tre andra personer och möter ett motståndarlag på fyra personer. I Combat Battle gäller det att snabbast få flest knock outs av motståndarlaget, i Base Battle finns det tre olika baser utplacerade på kartan och en ska ta över baserna och hålla dem inom sitt lag så länge som möjligt tills tiden går ut. Flag Battle fungerar lite som flaggleken som nog för många är ett minne från grundskolans gympalektioner. Varje lag har en flagga och man ska försöka ta motståndarlagets flagga till sin egen bas flest gånger när tiden har gått ut för att vinna.

Finns det någon sorts story här då? Hmm nja, inte precis. Som spelare tar du rollen som ‘en ninja att leda den nya generationen’ och målet är att bli bäst och starkast. Där är ett par story-relaterade uppdrag i början men de är snabbt avklarade så man kan ge sig in på huvudämnet, som är online-matcherna. För den här typen av fightingspel spelar man ju inte för storyn direkt.
Spelet är fortfarande ganska nytt och det är inte helt ovanligt att man blir kickad från rummet när ett online-lag håller på att sättas ihop. Om detta beror på ostadiga servrar eller mitt halvtaskiga internat-wifi är svårt att säga, kanske en kombination av båda.

Sammanfattningsvis hade jag det riktigt roligt med Naruto to Boruto: Shinobi Striker. Det snabba tempot i online-matcherna gör att det är lätt att tänka: “Okej bara en match till.” cirka 10 gånger om, och den färgglada världen är lätt att tycka om.
Spelet har en välbyggd och stadig grund, dock hade jag gärna sett större fokus på story-biten och single player. Det finns absolut goda möjligheter till det och skulle göra att spelet sätter en ny ton och klass för kommande Naruto-spel.
Gillar du Naruto och online fighters så är detta ett givet spel för dig, men är du den som hellre spelar för dig själv och gillar mer story-fokuserade spel så kan du nog hitta andra spel som faller dig mer i smaken.