- Finns till plattform: Xbox One, Playstation4, Nintendo Switch, Microsoft Windows
- Utvecklare: Terminal Reality
- Remaster: Saber Interactive
- Utgivare: Atari
- Genre: Tredjepersonsskjutare
- Släpptes: 4e oktober 2019
- Testat på: Xbox One S
Det blir ett dubbeldyk ner i det förflutna när vi får en remaster av ett tio år gammalt spel som redan från början var en tillbakablick till en tjugo år gammal filmserie. Nu dammas spökdammsugarna av och vi får Ghostbusters Remastered.
Spelet äger rum 1991 och är en direkt uppföljare till Ghostbusters 2, något som fansen grät floder (slemfloder) över att de aldrig fick i filmväg. Det här är dock mycket mer än en halvdan filmlicens. Mycket kärlek gick in i det här projektet då både manus och röster kommer från orginalkreatörerna, vilket det tillför en hel del. Redan i meyn ger musiken mig härliga kalla mys-kårar. Nu menar jag inte ens den ikoniska ghostbusters-låten (som är legendarisk) utan den gulliga bakgrundsmusiken som blandar mys-skräck med bus-humor.
Vi får spela en namnlös nyanställd hos spökjägarna och börjar följa dem precis när deras tredje stora äventyr inleds. Det märks verkligen att det är samma manusförfattare som filmerna för storyn känns som en naturlig fortsättning på vad vi redan sett. De nya hoten kommer definitivt från samma hjärnor som på 80-talet lekte med tanken “Tänk om HP Lovecraft hade skrivit komedier.” (egen spekulering, detta vet jag inte om de har erkänt officiellt – men jag har definitivt rätt).
Jag vill inte spoila för mycket men vi får se kopplingar till både Gozer och Ivo Shandor, som dessutom förbättrar kopplingen mellan de två tidigare filmerna. Det är inte bara storyns integritet som funkar, de har även med andan och humorn från filmerna, och när de levereras av orginalskådespelarna faller allting på plats. Nostalgin blev helt underbar när spelet först kom ut 2009.
Nu är det dock 2019 och skavankerna syns lite mer. Vi var mer förlåtande på den tiden, men nu skruvar jag lite på mig över den halvdana läppsynken och animationerna. De kanske inte hade råd med att låta skådisarna köra allt i motion capture, men det hade nog löst detta specifika problemet. De har boostat upplösningen och texturerna vilket uppskattas, men av någon anledning verkar de förrenderade scenerna vara identiska med de gamla, vilket är lite förbluffande. Det känns lite konstigt att mellansekvenserna i spelmotorn är snyggare än de förrenderade.
Vad som räddar utseendet är designen. Spelet var snyggt redan från början och även om teknologin har gått vidare så skiner den snygga designen fortfarande. Skavankerna jag nämnde märks, men det gör inte så mycket, det här är fortfarande ett kul spel när det kommer till kärnan.
Det är roligt att fånga spöken. Ditt proton-pack ser ut som i filmerna och det är skitkul att fånga spöken i dina strålar, slita runt med dem tills de är trötta nog att fånga i fällan. Spökena har samma skoj-läskiga design som i filmerna och rör sig på ett sätt som gör dem kul och engagerande att jaga. Du får även gå runt med din PKE-mätare och undersöka spökspår och annat kul, allt medan karaktärerna levererar välskriven och rolig dialog som för handlingen framåt. När Egon säger “These readings are off the charts… I’ll have to make new charts.” värmer det hjärtat. Det är inget roligt skämt i sig, det funkar bara om du vet vem Egon är och känner till hans personlighet. Att det faktiskt är Harold Ramis som pratar gör ju som sagt det lilla extra.
Innan jag avslutar måste jag dock belysa ännu ett problem, en riktigt förbluffande sådan. Flera gånger var jag tvungen att starta om från checkpoint för att spelet missat något i ett script. Någon karaktär missade att göra något som triggar nästa del i storyn och resultatet var att alla bara stod och väntade på något som aldrig skulle hända (eller redan hänt men inte registrerats). Detta stör mycket mer än grafiska skavanker och föråldrad animation. Jag får hoppas att detta patchas bort ganska snart, men jag förstår inte hur det ens kunde hända. Det känns lite som ett rookie-misstag att låta sånt här slippa förbi kvalitetskontrollen, särskilt när det är en remaster av ett spel som redan släppts en gång.
Om du kan ha överseende för ett sånt irritationsmoment är det här en kul upplevelse. Gillade du spelet 2009 och vill uppleva det igen, vilken tur! Det är just du som är målgruppen! Jag tror dock det här är ännu roligare för dig som gillar filmerna, men missade spelet förra gången. Se det här som en chans att uppleva vad jag tycker borde räknas som ett avslutande kapitel i filmtrilogin. Trots att den tredje filmen råkar vara ett spel och inte en film. Allt annat till trots är detta en väldigt kul berättelse i serien som är synd att missa.
