“How can strength be a weakness!”- Moose Finbar

Det är nu 20 år sen den första Jumanji filmen släpptes, året var 1995 och jag var fyra år. Jag såg Jumanji många gånger under min barndom. I originalfilmen kastar pojken Alan Parish tärningarna och sugs in i brädspelet med motiveringen “In the jungle you must wait until the dice reads five or eight”. 30 år senare plockas spelet upp av två barn och Alan Parish återvänder i form av en skäggig Robin Williams.  Alan har alltså varit fast i Jumanji’s djungel i 30 år. Det är i den djungeln dagens uppföljare utspelar sig.

Fyra tonåringar får kvarsittning och kanske världens tråkigaste uppgift på köpet. Att ta bort häftklamrar från tidningar som ska återvinnas. Men frukta inte, än är inte dagen kommen då vi dör av tristess för i de mörkaste av hörn finner de en spelkonsol. Våra fyra tonåringar sugs in (bokstavligen) i en ny värld där de fysiskt  blir de karaktärer de valt i startmenyn. Enda sättet att återvända till verkligheten är att ta sig igenom alla levlar och rädda landet Jumanji.

I den här nya filmen följer vi fyra karaktärer. Fridge, en muskulös sportfåne. Bethany, skolans It Girl. Spencer, gamern, och den mycket intellektuella Martha. Ett härligt gäng som i verkligheten aldrig ens skulle snegla åt varandra. Men i Jumanji vänds alla roller upp och ner. Spencer, förvandlas plötsligt till den legendariska äventyraren Dr. Smolder Bravestone (spelas av The Rock/ Dwayne Johnson). Fridge, krymper ner till karaktären Moose Finbar (spelas av Kevin Hart) och är inte längre skolans fotbolls stjärna utan den eviga sidekicken med ett omättligt inventory space. Martha’s karaktär är Ruby Roundhouse (spelas av Karen Gillan), Ruby är en redig kvinna med sylvassa fighting skills, specialitet dance fighting. Men den allra bästa karaktären är den som Bethany blir, Professor Shelly Oberon. Här har vi en överviktig medelålders man i Jack Black-format.

Ett ganska gjort koncept och inte nytt alls, men räddas hem helt av skådespelarna och manuset. Om det inte hade varit så att Jack Black hade gjort en så fantastiskt jobb med att spela en tonårstjej då hade den här filmen varit en total katastrof. Speciellt med tanke på den äventyrs-lusten man vill åt som enbart kan skymtas i början av filmen för att sen försvinna helt.

Känslan av att det är på liv och död infinner sig dock inte överhuvudtaget, vilket var bland det bästa med den gamla filmen. I den höll man andan vid varje tärningskast.

Jämför vi med den gamla Jumanji, ett smått läskigt familjeäventyr, med dagens Jumanji: Welcome to the djungle är originalet markant bättre.

Bortsett från det har man ett ständigt leende genom hela filmen och skrattar mycket! Filmen är sjukt kul och med en ny modern tolkning av klassikern Jumanji. För oss gamers är det extra roligt då den bjuder på en hel del insiderskämt.

Från mig får filmen 8 av 10! Men Jack Black får 10 av 10 för sitt magiska skådespeleri!

Betyg: 8 av 10