Jag är en nörd, det vet jag. Men är jag verkligen en gamer? För jag spelar en massor – tv-spel, brädspel och framförallt rollspel. Men på något sätt ifrågasätter jag så ofta min stämpel som gamer. Någonstans är jag rädd för det ordet.
Trots att jag har spelat tv-spel i över 20 år och min största hobby och passion är rollspel så undrar jag om min identitet som just gamer. För gamer är mer än ett ord, utan snarare en identitet med förväntningar – och det är i den identiteten jag känner att jag måste vara beredd att försvara mig.
För att försvara sin identitet är något jag vet alltför väl. Jag själv är både transkvinna och bisexuell. I båda fall har det betytt att just rättfärdiga stora delar av sin identitet, speciellt som transperson. Just bakom de orden finns också en så stor laddning och identitet. För det är inte alla dagar jag vill ha med mig den identiteten. Tanken att jag borde kvotera de jag dejtar för att leva upp till identiteten som bisexuell. Eller hur jag ibland inte vill behöva vara Wikipedia för folk om transpersoner. Hur att fråga någon vad de har mellan benen som andra fråga inte är OK. Det är saker jag inte kan förneka – och ofta vill jag bära det högt. Men ibland orkar jag inte rättfärdiga identiteten.
“gamer is a person who plays interactive games, either video games, board games, skill-based card games or physical games, and plays for usually long periods of time.”
På samma sätt finns min oro att behöva rättfärdiga mig som gamer. Jag spelar mycket med spel och har alltid haft en soft spot Super Mario och har varvat Fallout: New Vegas fler gånger än jag vill erkänna. På samma gång är jag en console-peasant, spelar knappt något online och har absolut ingen koll på eSport. Till och med nu räknar jag minutiöst upp titlar i huvudet jag borde nämna. Jag inser att det jag känner med den här titeln är impostor syndrome. Att jag intalar mig själv att jag inkräktar på någons område. Jag är mer aktiv inom brädspelshobbyn, spelkultur och framförallt rollspel. Men frågan är – kan det göra mig till en gamer? Håll i hatten, för nu ska vi dyka djupare i feministiska kaninhålet: kan termen gamer vara intersektionell?
Wikipedia definierar trots allt gamer som: “gamer is a person who plays interactive games, either video games, board games, skill-based card games or physical games, and plays for usually long periods of time.” Klappat och klart – det står ju klart och tydligt att interaktiva spel ska vara med, så både brädspel och framförallt rollspel är inräknat. Så jag är helt enkelt en gamer då! Inte svårare än så!
Fast det är det. För är det någonting jag tyvärr vet för mycket om är att behöva försvara sin identitet, trots att alla definitioner säger att du hör hemma. För grunden av allt detta ifrågasättande är från världen omkring oss. Det är vi själv som ska få definiera och identifiera oss – utan att vi ska förväntas bevisa det. Ser du dig själv som en gamer så är du en gamer. Men på samma sätt bär vi alla ansvaret att få andra gamers runtomkring oss att också känna sig som gamers. För de har lika mycket rätt att vara gamers som oss andra. Grunden handlar mer just om den kulturen vi bygger – och vad vi kan göra för att vi alla ska få känna oss välkomna som gamers. Vi alla måste våga tro på att vi själva är gamers – och stötta gamers runt omkring oss. För den spelkulturen jag vill se så ska alla som vill vara gamers få vara det.
Så, det är väl dags att våga försöka: Jag är en gamer.
Träffsäkert och pedagogiskt!
Belyser exakt den anledning som gör att jag själv kallar mig spelentusiast snarare än ”gamer” om frågan eller konstaterandet ställs utifrån en ”mätbar” approach.
Tack för god läsning!
Självklart är du en gamer!
Det är så mycket snack om vad en person bör spela eller hålla koll på för att kunna få kallas för ”gamer”, t.ex. så får man absolut INTE SPELA MOBILSPEL! Då blir det ett jäkla liv om man kallar sig gamer.
Jag kallar mig själv för en ”couch co-op gamer” och skrev för ett tag sedan en krönika om vad det innebär, men i grund och botten så innebär det att jag gillar att spela TV-spel, brädspel, kortspel, rollspel med personer i samma rum, vid samma bord, i samma soffa 🙂
För mig har ”gamer” en rätt negativ klang. När jag hör ”gamer” tänker jag på personer som är mer intresserade av att skriva långa inlägg om vilken konsol som är bäst på diverse spelforum än att de faktiskt är intresserade av att spela spel. Jag brukar kalla mig ”spelälskare”. För jag gillar att spela alla olika typer av spel. Det begreppet är jag bekväm med.
Casual Gamer är en beskrivning jag gillar. Jag äger många konsoller men spelar ibland inget alls och vid vissa tillfällen hela hela kvällarna. Kollar ej twitch eller på eSport, skulle aldrig förboka produkter som ändå inte tar slut, har inga spelrelaterade tatueringar etc. Jag gillar helt enkelt bara att spela ibland.