Diablo 4 | Välkommen till Sanctuary

Som vi har väntat!

Jag minns när jag såg Blizzards första trailer för Diablo 4 på E3. Jag satt med munnen öppen som en fågelholk och kunde inte tro mina ögon. Nu, flera år senare, har Diablo äntligen nått oss, och tro mig – jag är taggad till tusen!

Diablo 4 utspelar sig i Sanctuary. En värld som enligt en legend skapades av en demon och en ängel tillsammans. Världen skulle vara en fristad från kriget mellan det onda och goda. Men visionen för Sanctuary är långt från den verklighet som mänskligheten lever i. Landet plågas av demoner och andra otrevliga varelser som löper amok över allt. I detta kaos återvänder en uråldrig ondska till Sanctuary, demonen Lilith.

Storyn i spelet är bra, men jag kommer aldrig riktigt in i den. Trots att den storyn har bra mycket mer djup och har fler lager till sig än trean. Redan i början så börjar det med att springa och hämta ditten för att sen lämna datten. En massa fetch quests bara. Snacka med den och gå dit.  Kände direkt att det här kommer bli segt. Hoppas det kommer igång snart. 

Bortsett från det är karaktärerna väl skrivna och röst skådespelarna är fantastiska. Dialoger och manus är top notch och i sann diablo anda. Genomförandet är fantastiskt. Som jag nämnde tidigare är spelets stora bad guy den kvinnliga demonen Lilith. En bra mycket mer spännande karaktär än de tidigare bröliga monster vi mött i tidigare Diablo-spel. Hon är sofistikerad, intelligent och drar in mig i sitt sätt att tänka när det kommer till Sanctuary. Genom spelets gång dras du längre och längre in i Liliths resonemang och du kan till slut förstå hennes sida av det hela. Vilket skapar en lite annorlunda resa för dig som spelare än det vanliga, “onda mot det goda”-tjafset. 

Det går inte att komma undan det faktum att spelet är enastående vackert. Atmosfären och spelets generella utseende är bra mycket mörkare än trean. Trean hade mer färg och lyster, medans fyran är dyster och mer dämpad i färgerna. Världen levererar verkligen känslan av hopplöshet och uppgivelse, vilket är en viktig del i att komma in i storyn och verkligen känna för de som lever i Sanctuary och deras livssituation. 

När det kommer till alla spelljud och sedan musiken på det. Jag måste säga att jag fullkomligt njuter. Något som jag verkligen älskar när det kommer till film och spelmusik är stråkar. Tror jag sprang omkring i någon dungeon och slogs med diverse varelser. Så drar en sekvens med nästan enbart fioler igång, oj då var det gåshud direkt. 

Efter att först spelat med det vanliga tv-ljudet och sedan gå över till mitt headset insåg jag hur mästerlig ljudbilden verkligen var och hur mycket den gjorde för spelupplevelsen. Ljudbilden är otroligt detaljerad och skapar ett djup som tar spelet till en ny nivå.

Spelet är väldigt likt trean i hur det spelas. Men det finns en del förändringar som kommer att antingen passa dig och din spelstil eller som i mitt fall inte ge samma flow i spelet som i trean. En av de ändringar som har gjorts i Diablo 4 är hur man lagt upp alla skills. Till skillnad från trean där det fanns aktiva och passiva skills har Diablo 4 ett färdighetsträd (skill-tree). Det öppnar upp för mer avancerade builds för din karaktär och ger en större variation än det tidigare systemet men för min del föredrog jag det mer simpla systemet i trean. Men det grundar sig nog i att jag inte har tålamodet att nörda ner mig i det hela utan vill fokusera på helhetsupplevelsen och spelets handling. 

Till skillnad från trean är Diablo 4 open world  och inte alls lika linjärt som tidigare spel, vilket är en välkommen förändring. Det ger mig tid att spela på mitt sätt och upptäcka världen i min egen takt. Det blir en mer unik och skräddarsydd spelupplevelse på det sättet. Världen är stor och har massor av innehåll. Gäller bara att bestämma sig i vilken ände man ska börja.

Generellt sätt är jag supernöjd med Diablo 4. Det var ett efterlängtat återseende. Jag är ett stort fan av trean, trots att jag egentligen aldrig spelar den här typen av spel. 

Om jag ska vara helt ärlig fastnade jag aldrig riktigt för storyn. Den är bra och kanske den bästa av alla Diablo-spel. Men av någon anledning nådde det inte hela vägen fram, någonting saknas. 

Jag vet inte om det var för att början av spelet var så fruktansvärt segt och det tog lång tid för allt att komma igång som är problemet. Kan faktiskt inte riktigt peka på var skon klämmer, men klämmer gör den tyvärr.  

Mina sista ord kommer ändå att vara; testa spelet, det är helt klart värt det. Lite dyrt kanske, kanske inte game of the year, men ändå ett enastående spel oavsett. Det finns inte många spel som ens kommer i närheten av Blizzards Diablo-serie. Att bara se spelets filmsekvenser gör det värt det, så förhoppningsvis ses vi i  Sanctuary!