Mass Effect Legendary Edition 1/3 – Mass Effect

Finns till: PS4, PS5, Xbox One, Xbox Series S/X, Microsoft Windows

Utvecklare: Bioware

Utgivare: EA

Genre: Action RPG

Släpptes: 14 April 2021

Släpptes första gången: 20 november 2007 (Mass Effect), 26 januari 2010 (Mass Effect 2) och 6 mars 2012 (Mass Effect 3)

Testat på: Xbox Series X

Jag tänker inte springa igenom Mass Effect så därför delar jag upp min recension i tre delar, en för varje spel. Så här kommer den putsade versionen av spelet som började allting.

Året var 2007 och jag hade bott i England i fyra år. Vid flytten lämnade jag all min spelutrustning bakom mig och hade egentligen bara datorer för att skriva och surfa på nätet. Jag var inte längre en gamer. Visst provade jag spel lite här och där och visst läste jag spelnyheter men ingenting lyckades fånga mig. Sedan kom Mass Effect som… inte heller lyckades fånga mig. Jag provade några timmar men det blev inte av att jag fortsatte. Något år senare kom en period med lite mer fritid än tidigare och jag startade upp spelet igen. Den här gången pressade jag mig lite längre och helt plötsligt visste jag vem Shepard var, vem jag var som Shepard och jag lärde känna min besättning. Världen omkring mig det galaktiska samhällets kulturer fascinerade mig och vetenskapen bakom den här förunderliga framtid var hänförande. Jag var färdig med spelet ungefär samtidigt som tvåan kom ut och det var bara att fortsätta. Jag var såld. Jag var en gamer igen.

Mass Effect betyder väldigt mycket för mig, inte bara för att världen är så väldesignad och jag fick möjligheten att göra Shepard till min egen, utan också för att Bioware visade att de ville inludera folk av alla sorter och stimulera oss alla med intressanta frågor om identitet och politik. De kanske inte var helt suveräna från början men de visade viljan och har faktiskt blivit bättre och bättre med varje spel de släppt sedan dess.

Jag har väntat länge på denna remaster som, nu ska vi vara ärliga, faktiskt var oundviklig, det var bara en fråga om när. Nåja, nog med bakgrund, nu ska jag börja recensera.

Det är faktiskt ganska svårt att förklara vissa saker, det här är ett gammalt spel med lite uppfräschning. Det är definitivt snyggare och vissa spelelement har blivit smidigare, strider känns snabbare och min Mako (stridsvagnen) känns lite bättre att köra. Spelet visar tekniskt sett sin ålder, trots ny grafik men bara när jag aktivt tänker på det. Ansiktsanimationerna kan vara ganska stela, kroppsspråket påminner om robotar men när jag lärt känna personen på skärmen spelar det ingen roll, jag glömmer att det är ett gammalt spel och det känns inte alls som att spela ett nostalgiskt retrospel. Detta är förmodligen både tack vare de nya texturerna och ljussättningen men det faktum att spelet var så välskrivet redan från början hjälper en hel del här.

Det är inte bara guldrosor med regnbågsglitter dock, strider kan kännas styltiga när jag måste pausa för att använda mina eller lagkamraternas krafter och ibland strular systemet när jag ska ta skydd. Fordonssektionerna är, trots förbättringar, fortfarande grymt frustrerande och många sidequests som man kanske inte måste göra (men om vi ska vara ärliga skulle vi aldrig drömma om att hoppa över dem) grundar sig på massor av irriterande bilkörning över bergig och frustrerande terräng. Men det är något trollbindande även med dessa bitar, även frustrationen i Mass Effect är… mysig. Den är del av den här världen och varje sekund här känns bra även när jag är irriterad.

Första Mass Effect visar sin ålder mest i att det är mer eller mindre en prototyp. Det egna valet används ibland som en gimmick, särskilt med de stora valen, men detta blev bättre redan i Mass Effect 2. Striderna blev också enormt mycket bättre i framtida spel men Mass Effect är en trilogi där varje steg på vägen är viktigt. Det är en livsresa där vi måste uppleva varje skratt, varje gråt, varje seger och varje förlust. Spelet erbjöd mig att börja med Mass Effect 2 och göra mina stora story-baserade beslut i en interaktiv serietidning men där tog jag faktiskt illa upp, det är klart jag ska spela ettan!

Jag stötte inte på så många buggar men en underlig bugg gjorde att spelet hängde sig efter slutstriden om jag under striden använt en viss typ av attack, det tog ett tag att inse vilken attack jag skulle undvika (biotics) men det var väldigt underligt att den buggen fanns kvar efter uppdateringen när den faktiskt visade sig vara välkänd.

En sak de har lagt till som jag älskar i teorin är fotoläget. Jag väntade mig att spendera lika mycket tid där som jag gjorde i Cyberpunk, jag bara älskar fotolägen i rollspel. Tyvärr lämnar det här fotoläget ganska mycket att önska då det inte går att posera varken Shepard eller några andra karaktärer, du kan bara pausa rakt av och styra kameran. Shepards ansiktsuttryck ser alltid lite halvslött ut och i nio fall av tio ställer sig kompisarna med ansiktet åt fel håll, det är nästan omöjligt att få en riktigt bra bild, detta hoppas jag verkligen de fixar till i en uppdatering, idén bakom fotoläget är underbar men det behöver bli mycket mer flexibelt.

Gillade du Mass Effect första gången kommer du gilla det ännu mer nu. Det är snyggare och kanske inte ser ut riktigt som ett modernt spel men det är faktiskt nära nog. Designen av rymdskeppen och kolonierna är så fenomenal att den lite åldrade grafiken inte spelar någon roll. Det är underbart att se detta remastered. Det är alltid lite svårt för mig att spela gamla spel, även spel jag älskar, men nu känns inte det av alls. Kanske lite tack vare de något smidigare striderna, som för övrigt kändes väldigt mycket lättare nu än sist jag spelade. Menysystemet är fortfarande inte perfekt men nu går det i alla fall att markera flera föremål samtidigt i inventariet, något som sparar otroligt mycket tid! Är det förresten bara jag som blivit bättre eller har spelet blivit enklare? Jag höjde svårighetsgraden men kände mig aldrig riktigt utmanad på samma sätt som förr i tiden. Det är ju inte utmanande strider som är poängen här men det kändes ändå lite konstigt.

Allt som allt är jag nöjd och dök rakt in på tvåan när jag var färdig med ettan, jag har egentligen bara två saker jag saknar ordentligt;

1. Jag skulle vilja kunna se vilka uppdrag jag har i olika stjärnsystem direkt på galaxkartan så jag inte behöver hoppa in och ut ur dagboken hela tiden.
2. När jag spelade Mass Effect 3 på min X-box 360 med kinect kunde jag använda rösten, dels till att ge mina vänner instruktioner och dels till att göra dialogval. En så enkel liten sak som gav mig såååå mycket inlevelse. Hade det verkligen varit så svårt att ta med i Legendary edition för oss med mikrofoner?

Nej, jag kommer aldrig bli klar med Mass Effect 2 om jag bara sitter här och spekulerar.
Jag borde gå.