100%. Varje spelares dröm och mål. Att få 100% är som den heliga graalen när det kommer till spel. Att ha hittat precis varenda liten detalj, alla små saker och gjort alla uppdrag. Njutningen i att kunna säga ”Jag fick 100%”. Det är en njutning olikt något annat. Men det är en kamp att klara av. Jobbiga bossfighter, samla alla mynt, prata med samma NPC trehundra gånger och när spelet själv förråder din kamp genom att bugga. Därför är min besatthet med det, en smula sorglig.
Man lägger inte bara ner tid man redan lagt ner en gång, utan nu så behöver allt vara klart i en viss ordning. Dödar man någon för tidigt får man inte en viss trofé, dödar man någon för sent får man inte ett uppdrag som man behöver få. Allt behöver vara tajmat och klart in i minsta detalj, annars är det bara att spela om hela segmentet innan autosave slog till. Det är 100% som gäller. Oavsett hur frustrerad man blir.
Det blir inte lättare heller när spelen buggar. När man dedikerar hela sin själ till ett spel och äntligen klarar av ett ouppnåeligt mål, men ändå inte kan gå vidare. Spelet har nämligen inte registrerat att du klarat av detta mål, så du MÅSTE spela om det. Efter att ha tuggat på en laddningskabel, svurit tre förbannelser över spelet och lagt sig ner i fosterställning i åtminstone tio minuter så sväljer man ner sin frustration och spelar om alltihopa. Vad gör man inte för sitt beroende?
Jag dedikerade en stor mängd tid till att få 100% på Lego Harry Potter, inte bara för att mata mitt beroende utan också för att det fanns en del saker man kunde göra för att uppnå det. Detta förstördes dock ganska snabbt. Jag har bara en del småsaker kvar, sen så har jag gjort allt. Men spelet registrerar inte att jag hittat den sista av en del saker. Jag vänder upp och ner på hela spelet för att hitta de här sakerna, konsulterar videos och forum och kommer till insikten att jag redan hittat allt detta – men att spelet inte har registrerat det. Vad är internets lösning? Starta om spelet från början. Min laddningskabel har fortfarande bitmärken efter den kvällen.
Samma sak hände när jag spelade Dragon Age Origins. Jag har tagit alla uppdrag jag stött på, samlat allt jag kan samla och sen kommer jag till The Landsmeet. Det är mindre än hälften av spelet kvar, jag kan nästan se eftertexterna framför mig. En liten bossfight uppstår. Jag vinner. Inget händer. Jag vandrar omkring, kan inte öppna några dörrar, loota och det kommer ingen cutscene. Tänkte att det var ingen jobbig boss så jag kan göra den igen, laddar om från autosave precis innan. Vinner. Inget händer. Spelet har buggat. Laddar om från en sparfil som var från tio minuter innan, slåss, vinner. Inget. Händer! Slutade med att jag var tvungen att starta om konsolen och spela från en sparfil som hade gjorts fyra timmar tidigare. Var jag frustrerad? Ja. Hade jag panik för att jag inte kom ihåg vad jag hade gjort eller inte gjort fyra timmar tidigare? Jajamensan! Jäva buggjävlar.
Jag måste ha 100%. Åtminstone en gång. Det kan vara den fjärde gången jag spelar om Arkham City men jag har inte fått 100% än så det räknas inte. Jag måste se att när jag öppnar sparfilen så står det ”100% Completion.” Jag måste!
Jag vill få 100%, inte bara för mitt egos skull, men också för just den där känslan av eufori. Pirret i fingertopparna när man ser att det inte finns en enda liten sak kvar, att jag har utforskat varenda liten centimeter, att jag har gjort allt. Det är en klapp på axeln, en guldmedalj, något man vill skriva i CV:et för att man känner sig så nedrans jädra lyckad. Det tog så mycket tid, planering och ren viljestyrka för att komma hit. Det är den bästa känslan som finns.
När ett spel har en relativt kort huvudhandling så är det ganska enkelt. Man spelar om det lite snabbt med den nya kunskapen man har och plockar på sig troféer och alla gömda små hemligheter. Sedan är man glad och nöjd över att skärmen visar 100%. Spelen som har en väldigt lång huvudhandling dock, det är de som gör att 100% känns som fyren i The Great Gatsby – nära men så oerhört långt borta.
Kanske borde man inte dedikera hela sitt liv till att få 100%, men jag gör inget halvdant. Allt eller inget. Även om jag måste plocka rötter och öppna kistor tills händerna blöder, loota vartenda lik jag stöter på och stirra på samma cutscene femton gånger. Jag har gjort mitt val: Jag ska ha 100%.
Men vad händer sen? När eftertexterna rullat och 100% glidit förbi framför ögonen, vad gör man sen? Jag brukar dricka ett glas cola, luta mig bakåt och bara andas, och därefter ta en ordentlig powernap. När jag sedan åter är vaken, redo för nya äventyr, så kollar jag på min hög med spel som inte har 100%. Och så gör vi det igen.
100% kanske inte är för alla. Vissa vill bara spela sina spel och gå vidare, kanske spela det igen någon gång. Sen har vi andra, som mig, som vet precis vad devill ha och hur deska få det. Men om ni aldrig gjort det själva, pröva. Bara en gång. Ni kanske kommer vilja slita uthåret på er själva, förstöra en kontroll eller skrika på er tv men när ni sedan ser meddelandet om att ni klarat spelet till 100%, då vet ni. Det var värt det. 100%.
